Allt är bara på låtsas

Den här episoden utspelade sig vid ett av mina besök i den lokala spelaffären. Jag stod i närheten av kassan och skötte mig själv när jag fick se en man köpa ut Grand Theft Auto III

åt sin cirka tolvårige son. Jag tänkte tre tankar. Ett: eftersom killen är lite trind vore Britney's Dance Beat

, som också fanns i fyndkorgen, ett bättre val. Två: GTAIII

är inte avsett för folk under 18 år. Detta ledde i sin tur fram till tanke nummer tre: Mannen måste vara full. Vid den tidpunkt jag nådde min slutsats och bestämde mig för att agera hade mannen med den likgiltiga blicken och hans son redan lämnat butiken, och jag hade missat chansen att göra mitt livs första citizen's arrest. När jag kom hem la jag mig i min think tank (min säng) och bearbetade händelsen. Jag tänkte på olika spelupplevelser som kan ha påverkat mig negativt genom åren. Tack vare Max Payne

betraktar jag gasbehållare som en utmärkt möjlighet att ha ihjäl flera flugor i en smäll, mitt umgänge med Splinter Cell

har skänkt mig en djupare uppskattning för skum belysning och trots att jag bara nosat försiktigt på GTA

-spelen har det funnits tillfällen då jag fått kontrollera impulsen att slita upp dörren på köande bilar. Många uppskattar friheten i spel som Grand Theft Auto

. Nu är det inte frihetsbegreppet i dess renaste form, som Mel Gibson ger andligt och kroppsligt uttryck för i slutet av Braveheart

eller som folket i Nordkorea skulle ha drömt om ifall de inte var så hopplöst indoktrinerade som avses utan en fabricerad och begränsad frihet i en fantasivärld som påminner om en hårdkokt gangsterfilm. Även om man kanske aldrig uttryckligen uppmanas till det, kan man skjuta i stort sett hur många prostituerade man vill. Datorspelarnas rätt att skjuta prostituerade är något som spelbranschen gärna slår vakt om, och det har blivit något av en helig ko och en cementerad symbol för yttrandefrihet. Nintendo proklamerar dock att "Mario kommer aldrig skjuta horor", vilket känns betryggande. Jag bestämde mig för att titta lite närmare på förhållandet mellan spekulativt medievåld och dödandets underliggande mekanismer. Om man googlar på det engelska ordet "kill" får man rätt många träffar. Cirka tusen av dem länkar till en webbplats som heter killology.com, som ägs av en forskningsgrupp som passande nog studerar förhållandet mellan spekulativt medievåld och dödandets underliggande mekanismer. Killology beskrivs som motsatsen till sexologi; det är studiet av den destruktiva akten. Gruppen leds av en amerikansk överste som heter Dave Grossman som skrivit flera böcker om hur man tränar soldatpsyken för krig, och man kan säga att han är Olle Wallers mörka motsvarighet. Symptomatiskt för de ämnen de båda männen valt att ägna sig åt är, att då Olle ser ut som en stor semla ger Dave ett betydligt kargare intryck. När man fördjupar sig i texterna på killology.com, som t ex "Trained to Kill: Are We Conditioning Our Children to Commit Murder"? framträder bilden av Dave mer som en reaktionär motpol till Michael Moore. De har dock en del gemensamt: Båda uppträder ledigt klädda i denim för maximal trovärdighet och båda har använt skolmassakrer som språngbräda för sina respektive karriärer. Båda använder en högljudd retorik och båda tenderar också att predika för kören. Enligt uppgift har Daves skrivelser publicerats i tidningar som Christianity today, US Catholic och Hinduism today. Han nämner begrepp som "kristet samfund" och "kärnfamilj" ganska ofta. Jag kan tänka mig, men jag vet inte säkert, att Dave hade tyckt att det var en bra idé om man implementerat en bögswitch i The Sims

också. Slutsatsen blir att den högerpopulism Dave ägnar sig åt inte bidrar till en nyanserad debatt; istället leder den bara till fortsatt ställningskrig mellan moralister och en ibland ganska cynisk underhållningsindustri. Om man skall tro Dave Grossman sitter miljontals ungdomar runtom i världen framför sina datorer och spelkonsoler och programmeras att mörda. Om man fruktar att asocialt och destruktivt beteende skall överföras från den skenbara verkligheten, kan man finna åtminstone lite tröst i att prostitutionen flyttat bort från gatorna och ut på Internet. Där är dess utövare förmodligen betydligt säkrare mot mordiska spelnördar.