Avantgardisten Åke Hodell använde sin konst för att göra motstånd. Och han gjorde det med alla möjliga medel. Poesi, collage, musik och film. Nu ställer Elena Wolay och Fia Backström ut Hodell på Tensta konsthall. De menar att konstnärens verk är minst lika relevanta idag som för 50 år sedan.
För Åke Hodell verkade det inte finnas några gränser. Konstnären delade inte upp konstformer i traditionella fack. Ljud kunde bli text kunde bli bild. Hodellnördarna Elena Wolay och Fia Backström har tagit sig an utmaningen att fånga Hodells gränsöverskridande, konstnärliga gärning. De har intagit Tensta konsthall med en utställning som lägger extra mycket vikt vid det politiska i Åke Hodells konstnärskap.
Rummet är uppdelat i fem olika teman: motstånd, automatisering, Black Power, identifikation och döden. I varje del finns både rörligt filmmaterial, möjlighet att lyssna på Hodells inspelade ljudkonst, men också uppstorade utdrag ur hans böcker, collage och mycket mer.
"Jag tror inte Åke Hodell skulle göra så, om han själv fick bestämma"
Det kan kännas svårt att orientera sig i ett livsverk som saknar fasta former. Men inte långt in i den förutstakade ordningen som det är meningen att besökaren ska följa, får man lyssna på Hodells mest kända verk. Igevär är en dikt där Hodell dragit ut ordet igevär i det längsta. Ett ord som används i militären för att instruera de underordnade. I dikten betonar Hodell i och ä så länge att ordet tappar sin ursprungliga mening. Ett sätt att dekonstruera den överordnades maktutövning.
–Under arbetets gång hade vi många diskussioner, om hur vi skulle förmedla hans verk. Och det gjorde mig glad när besökare uppfattade utställningen som tillgänglig. Vi ställde exempelvis ut en svart fana flagga i Black Power-hörnet. Jag tror inte att Åke Hodell skulle göra så, om han själv fick bestämma. Men vi ville ju visa att så en anarkistisk fana ser ut, för han var anarkist, och det kanske inte är alla som vet det och de som vet att den ser ut så förstår på direkten att det finns en koppling dit. Jag menar för mig tog det flera år innan jag fick reda på att han var det, berättar Elena Wolay.
Åke Hodells motstånd var riktat mot övermakten, kapitalism och rasism. Men det hela startade i hans antimilitarism. Åke Hodell gick efter sin gymnasietid med i militären. Han utbildade sig till stridspilot för att kunna slåss mot Nazityskland. Men efter att Hodell störtade med sitt flygplan, en händelse som han mot alla odds överlevde, kom den stora vändningen.
Hodell fick upp ögonen för poesin och konsten. Hans tid i militären hade dessutom gjort honom till pacifist. Men Hodell skulle fortsätta göra motstånd med konstens medel. Och trots att han levde i en helt annan tid, menar Wolay och Backström att konstnären är minst lika relevant idag.
–Vi funderade om han var aktuell eller inte. Men han är verkligen det. Han visar på hur man kan använda sitt konstnärskap för att bedriva kamp. Och att det finns så tydliga exempel på det. Som i verket Mr Nixon’s Dreams. Där han gör narr av polisen på olika sätt. Men också att han visar i sitt bildspråk att polisen använder våld som ju idag också är extra relevant, säger Wolay.
"Just nu pågår det en maktförskjutning mot extremhögern i hela världen"
Mr Nixon’s Dreams var bland annat en serie av bilder på poliser med grishuvuden. Det fungerade som en kritik mot Richard Nixon slogan Law and order, som politikern använde för att tillåta polisvåld mot den svarta befolkningen i Kalifornien.
– Just nu pågår det en maktförskjutning mot extremhögern i hela världen. Och Åke Hodells konstnärskap är ett livslångt motstånd mot det. Samtidigt jobbar han med historien och historiska kontexter. Exempelvis när han gjorde narr av nationalistiska och nationalromantiska poeten Verner Von Heidenstam. Eller de många antinazistiska verken han gjorde. Det visar på att samtiden inte är en isolerad händelse. Och allt han gör, gör han ju med jättemycket humor. Han driver med polisen och von Heidenstam. Man känner sig inte predikad till utan dras till satiren, säger Fia Backström.
Att utställningen hamnade i just Tensta var ingen tillfällighet.
– Det var viktigt att göra det så tydligt som möjligt att Åke Hodelll var outsiderns och minoriteternas vän, han sympatiserade med de utsatta i samhället. Man ska kunna komma in där som svart kvinna och känna att okej han gör det där för mig bland annat. Att ställa ut något så otillgängligt som Hodell som är avantgardist. Då blir det lätt att bara de som redan har tillgång och förstår hans konst går på utställningen, om man ställer ut på Södermalm eller Östermalm. Men nu när vi ställer ut i Tensta så är det de som bor där som har först till kvarn på något sätt, säger Elena Wolay.
Utställningen har öppet på Tensta konsthall fram till den 17 januari.
