Gott nytt vikingaår = Du är en hora???
Det är väl en sak att pöbeln tycker att typ Nina Rung ska dela ut Nobelpriset, läsa Nyårsklockan och leda Bingolottos uppesittarkväll. Men när människor som faktiskt arbetar med att värna om konsten blir vansinniga över ett harmlöst spratt från en fri teatergrupp i Kärrtorp är det inte utan att man höjer på ögonbrynen.
Detta har hänt. I början av december såg Aftonbladets teaterkritiker Cecilia Djurberg Turteaterns uppsättning av Henrik Ibsens Vikingarna på Helgeland. Sedan lustmördade hon föreställningen i en recension med rubriken Det finns inget bra att säga om detta haveri. Hon gjorde till och med en grej av recensionen var osedvanligt elak.
"En gammal oskriven regel för teaterkritiker är att när en uppsättning är så dålig att det inte finns något snällt alls att säga om den, så väljer man att inte skriva någon recension. Jag ska nu göra ett undantag", började texten.
Därefter tog föreställningens ensemble till det något okonventionella greppet att hämnas på scen. I sin avslutande föreställning på nyårsafton höll de upp en skylt med Cecilia Djurbergs nummer och uppmanade publiken att swisha pengar till den missnöjda kritikern. Totalt samlades 490 kronor in.
Sedan dess har det pågått någon form av kapplöpning i idioti. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, som jag vanligtvis tycker är en skarpsint människa, skriver att Turteatern lånat sina metoder från extremhögern.
"Det är så här högerextremister jobbar: i synkroniserade mobbar sprider de numret till journalister och andra som de vill hämnas på: Swisha Namn Namn en krona och hälsa att hon är en hora", skriver hon.
Om jag förstår det hela rätt sätter hon likhetstecken mellan att önska Cecilia Djurberg ett gott nytt vikingaår och att kalla henne för hora.
Linderborg får medhåll av Expressens teaterkritiker Maria Edström, som kallar Turteaterns bus för ett "övertramp" och "totalt hjärnsläpp". Hon hänvisar också till den ökade hotbilden mot journalister.
"Nu är kanske vi teaterkritiker inte direkt reportrar vid fronten men alla som skriver om kultur är i dagens klimat mer eller mindre nära att få reaktionens stövelklack över nacken, vilket just Tur – "teater utan reaktionärer" – borde vara de första att inse."
Här skulle jag vilja pausa och fråga vad Linderborg och Edström tänker sig ska hända med Cecilia Djurbergs telefonnummer? Hur stort är egentligen våldskapitalet hos människorna som väljer att fira nyårsafton genom att se Turteaterns uppsättning av Henrik Ibsens 1850-talsepos Vikingarna på Helgeland? Och varför skulle någon av dem vilja tillfoga Cecilia Djurberg skada? Och om Cecilia Djurberg nu har en fiende, tänker man sig då att den här fienden är så besatt av Cecilia Djurberg att hen har bestämt sig för att se allt hon sågar bara för att jävlas? Och att hen därmed besökte Turteatern den aktuella kvällen och på så vis fick tillgång till Cecilia Djurbergs nummer?
Linderborg skriver dessutom, i en väldigt ödesmättad ton, att Cecilia Djurberg härmed aldrig kan recensera en uppsättning på Turteatern igen.
"Recenserar Djurberg positivt kan hon misstänkas vara köpt. Recenserar hon kritiskt kan hon misstänkas vara hämndlysten. Därmed har Turteatern uppnått just det de var ute efter med sin barnsliga aktion: Att tysta en oförvägen kritiker."
Jag undrar verkligen vad det är för sorts människa som om två år kommer att slå upp en Cecilia Djurberg-recension av en Turteatern-pjäs, tycka att den är liiiite väl positiv och tänka "Det måste vara de 490 kronorna som Turteatern fick publiken att swisha på nyårsafton 2018. Djurberg är mutad".
Men istället för att se det här för vad det är, ett barnsligt skämt, har kultursidorna nu tvingat fram en offentlig ursäkt från Turteaterns konstnärliga ledare Marie Nikazm Bakken, som skriver följande i ett mejl till Kulturnyheterna:
"Jag inser allvaret med att sprida en journalists telefonnummer inom ramen för föreställningen speciellt då journalister i dag är en alltmer utsatt grupp, och jag är uppriktigt ledsen för mitt misstag."
PS. Mitt telefonnummer är 0707813892. Gott nytt vikingaår!
