Efter #metoo och #tystnadtagning – nu kommer den svenska musikbranschens motsvarighet.
Zara Larsson, Seinabo Sey och Little Jinder utgör bara en bråkdel av alla kvinnliga musiker som nu går ihop och ryter ifrån mot manssvineriet inom den svenska musikbranschen. Tillsammans är de 1993 till antalet och inkluderar allt från artister och dj:s till bokare och studiotekniker.
Under hashtagen #närmusikentystnar delar de med sig av sina erfarenheter. Såhär lyder uppropet:
"Det var inte länge sedan majoriteten av de som stod på scen var män. De som skrev om musik i tidningarna var män, de som hade maktpositioner på skivbolag, konserthus och rockklubbar var män. Män som hade tolkningsföreträde inom alla delar av musikbranschen.
I dag ser det annorlunda ut. På de stora bolagen finns chefer som är kvinnor, och musikgalor som P3 Guld och Grammis domineras av kvinnliga pristagare. Även könsfördelningen bland mediernas musikrecensenter närmar sig 60/40 – en fördelning som är ett uttalat mål på lägsta nivå av jämställdhet inom musikbranschen.
Men bakom kulisserna – eller det vi kallar backstage – vittnar artister, musiker, låtskrivare, musikstudenter, bolagsanställda, praktikanter och andra yrkesroller inom musikbranschen om övergrepp, sexuella trakasserier och sexistisk jargong.
Här är en del av våra berättelser. (Detta parti är nedkortat av logistiska skäl, full version finnes här, reds anm.)
***
När jag var 14 år startade jag ett pop/rockband tillsammans med tre andra tjejer. När vi var 16, 17 år nånting spelade vi på en som jag minns det ganska stor festival. Precis innan vi skulle upp på scen såg jag hur vi stod omnämnda i programbladet, vi hade inte sett det innan: ”De är inte bara vackra, de kan spela också. Så håll i snorren killar.”
***
Oj, var ska jag börja? När min chef tryckte ner mitt ansikte i hans skrev när jag inte tyckte det var okej att jag fick mindre betalt än den killen som jag var tvungen att lära upp att bli min chef. Eller när managern till den kända artisten försökte våldta mig när ingen såg.
***
Ett skivbolag sajnade en barngrupp med 9–12-åringar. När vi hade möte om bandet, jag och fyra män i chefsposition på kontoret, spelade en av dessa män upp en kommande video med barnen, han säger plötsligt ”de har inte hår på fittan ännu, de har ’fina rakade’ fittor…”
***
Historierna ovan beskriver inte ett fåtal händelser fördelade över många år. Det är utdrag från hundratals vittnesmål, varav alla utspelats i det vi kallar musikbranschen. De skildrar sådant som pågår varje dag. Vi har tvingats utveckla strategier för att freda oss. Att skapa separatistiska sammanhang där män inte är välkomna är ett exempel.
De som reproducerar tystnadskulturen och ser till att den uppehålls kan vara samma män som sitter i tv-soffor, iförda tröjor med feministiska aforismer eller kvoterar in kvinnliga artister till stora festivaler. Diskrepansen mellan ord och handling är enorm och de värdegrunder och policyer som upprättas om sexism, jämställdhet och likabehandling i musikbranschen är vackra termer på blanka papper.
I musikbranschen jobbar vi dygnet runt, ofta med osäkra och tillfälliga anställningar. Att vara tillmötesgående och inte krångla blir extra viktigt för att inte bli utbytt. Detta gör kvinnor i musikbranschen till måltavlor för maktdemonstrationer som ofta är av sexuell karaktär. Vi lever i en tillvaro där lagen om samtycke fortfarande är långt borta, där vi objektifieras och där sexuella övergrepp och trakasserier snarare är regel än undantag. Om vi anmäler händelserna läggs målen oftast ner utan att förundersökning inletts, eftersom ord alltid står mot ord. Om vi ryter ifrån blir vi av med jobbet eller tvingas utstå hot. Vi knyter näven i fickan och nämner det sällan, knappt ens till varandra. Tystnadskultur råder.
Men vi kommer inte längre vara tysta.
Vi kräver nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och våld. Sexuella övergrepp eller våldsutspel ska ge konsekvenser i form av uppsägning.
Makthavare inom musikbranschen – det är ert ansvar att se till att ingen blir sexuellt utsatt på arbetsplatsen och ni har misslyckats.
Vi kommer att ta stöd av alla de berättelser som vi har delat med oss av och har fått ta del av.
Vi kommer att fortsätta lyssna på varandra och stötta varandra.
Vi kommer att lägga skammen där den hör hemma – hos förövaren och dem som skyddar honom.
Vi pratar med en röst och kommer inte kommentera innehållet i artikeln vidare. Ett nej är ett nej – respektera det!
Vi vet vilka ni är.
#närmusikentystnar."
