Contrast

Om det är en egenskap den unga detektiven Dawn har som är något utöver det vanliga är det hennes förmåga att kliva in i skuggdimensionen. Ena sekunden springer hon fram längst gatorna i en jazzklubbsluktande art deco-värld, bara för att hoppa in i en parallell verklighet där hon kan klättra på skuggor. Låter det märkligt? Det är det men stundtals också väldigt smart. Kommer du till en avgrund som i verkligheten är alldeles för bred för att hoppa över? Flytta en lampa, skapa en skuggbro och gå över.

Dawn rör sig mellan den ”verkliga”, tredimensionella världen och en tvådimensionell skuggvärld som projiceras på höga husväggar. Det är atmosfäriskt, stiligt och spelmekaniskt intressant. Och som om inte det trevliga pussel-plattformandet vore nog finns här också en noir-berättelse om en liten flicka och hennes minst sagt trassliga familjesituation. Dawn visar sig vara flickans förlängda fantasiarm, en slags superhjälte-låtsaskompis på uppdrag att tolka IRL-händelser som annars kanske är lite för tunga för ett barn.

Contrast är ett ambitiöst indieprojekt som möjligen siktar lite för högt. Den överhängande risken för indieproduktioner är att finputsandet blir en dyr lyx, och resultatet kan bli spel som känns halvfärdiga eller kanske till och med trasiga. Contrast har sina problem, men för den som kan se förbi de här problemen finns här ett varmt och charmigt spel att hitta.