Hårdrock möter symfoniskt: instrumental musik som frossar i svulstiga stämmor och dramatiska dim-ackordvändningar. De flesta rockkritiker skulle redan vid första anslaget ha kräkts ur sig diverse okvädesord. Men det finns ett tilltal i Wolfs gitarr som översätter sig väl. Som veteran med en etablerad ton från Accept är han befriad från den ändlösa världen av shred som drabbat oss sedan intåget av gitarrkrigare på sociala medier. Istället möts vi av finkänslighet och melodier som får utrymme med en touch av blues. Kanske lite väl säkert emellanåt, inte lika sofistikerat som Marty Friedman eller tekniskt som Yngwie Malmsteen, men lagom.
Skivbolag:
Artist:
