Trentemøllers låtar är ofta mörka, grumliga och instrumentala. På Fixion har han behållit mörkret, men adderat ett slags dyster, ekande och släpig svängighet à la Joy Division. Men här finns även de orientaliska tonerna i My Conviction, den sektlika sången i Spinning, vilken enbart ger mig känslan av att någon snart ska utföra ett rituellt mord, samt den gothromantiska One Eye Open. Det är en större och luftigare ljudbild, lite som The Mary Onettes när de var på topp, med färre dansiga spår och mer spökslott. Om skivan hade varit en författare, hade den varit Edgar Allan Poe. Nu är det istället en helt okej domedagsskiva.
Trentemøller – Fixion
Skivbolag:
Artist: