Han var jagad av paparazzi-uppbåd redan innan hans band S.C.U.M. släppte sitt första (och skulle det visa sig enda) album, på grund av hustruns medfödda kändisskap. Och inte blev det bättre när Thomas Cohen något år senare blev änkling, efter Peaches Geldorf fatala överdos.
Efter några års återhämtning är nu Thomas Cohen tillbaka med sitt första soloalbum, och den goth-estetik som kännetecknade S.C.U.M. är ersatt av trad-indie med glam-karaktär. I en sådan kontext är det inget stort problem att Thomas Cohen så uppenbart lånar fraseringar och tonfall från Brett Anderson. Avsevärt värre är att han på de fem år som hårt sedan sist inte fått ihop mer än två låtar som lyfter sig över medelmåttans anonymitet, och det innebär tyvärr att paparazzi-uppbåden inte är de enda som tappar intresset för Thomas Cohen.
