Thåström - Beväpna dig med vingar

Patrik Forshage 00:52 14 Feb 2012

Thåström arbetar vidare med mångordiga monotona sånger med hans sedvanliga lyrikblandning av apokalyptisk ångest och självbiografiskt svårmod. Hans växande skara Dylanologer, som härleder och tolkar varje ord från Mästaren, bockar förnöjt åt namncheckandet av Velvet Underground och Jeffrey Lee Pierce, igen, men har svårare att svälja att även "som när Whitney sjunger Dolly" används som bild av det starka och goda.

Det kan vi avfärda som deras problem, men tyvärr finns det annat som är svårsmält. De spartanska arrangemangen från hans förra decennium hade skapat luft och dynamik även här, men de får se sig undanknuffade av ödesmättade stråkmaskinssjok och dovt postpunkigt mullrande pukor, som om Thåström nu gräver ner sig i Imperiet-perioden i sina nostalgiska tillbakablickar. Och även om fina Samarkanda och än mer titelspåret - en av de bästa låtar han gjort under 2000-talet - är starka nog att bära den sortens ballast tynger 80-talsmörkret på många ställen musiken rejält.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Södra Sverige - Rak Kant

På Södra Sveriges andra album släpper Mattias Alkberg den renodlade rättframma punken och unnar sig lite spretighet. Så länge det i rimlig utsträckning relaterar till punk, givetvis. Det innebär ofta postpunk, flera ställen närmare bestämt en mer arty svenska postpunk som den lät för 35 år sedan, då Psynkopat, Elegi, Att Som/Unter Den Linden och Hjärnstorm letade udda uttryck strax innan elektroniska instrument blev standard i sammanhanget. Eller som The Bear Quartet kunde låta ibland, du vet. 

Ball - Ball

Det är som om dessa tre svenskar har skapat ett monster. Som alltid med monster är de svåra att handskas med, de förstör det mesta som kommer i deras väg, men de kan också ha en missförstådd sida. Ball är smutsigt, galet och så fuzzigt att du av ren skär elektrisk spänning kommer att dra ihop dig när dess vassa frekvenser sparkar mot dina trumhinnor. Det är så dränkt i effekter att de lättsmälta tongångarna kletas ned till tröga bitar. Och ibland är det okej.