Den här skivan är ett slags traumabearbetning av ett dåligt förhållande. James Cullen hade förhållandet, nästan Dan Cobb också, eftersom de båda musikerna delade lägenhet i London vid tidpunkten. Det är dyrt att bo i London, så de hade säkert en mycket liten lägenhet med tunna väggar. Skivan blev väl bara snäppet bättre än relationen. Mestadels är det ganska mycket gnäll, förklätt i Hurts souliga popepos, nedpitchad arenahouse och tjocka, suddiga syntlager. En och en är låtarna betydligt bättre och skulle kunna kvala in som sexig sovrums-r'n'b om man bara låter bli att lyssna på de alltför banala uppbrottstexterna.
Skivbolag:
Artist:
