Taylor Swift - 1989

Sara Berg 00:00 31 Oct 2014

De tre sista spåren på deluxeversionen av Taylor Swifts 1989 består av ljudklipp från hennes låtskaparprocess. Hon berättar att hon aldrig jobbar utifrån ett färdigt koncept, utan att varje låt blir till lite av en slump. Så följer utkasten till det som senare blir de färdiga låtarna, i betydligt mer avskalade versioner, kompade av enbart piano eller gitarr. Plötsligt finns det en själ och en personlighet i soundet, i de råa versionerna av låtarna hörs något som skulle kunna göra Taylor Swift intressant, innan hon bakas in i samma plastiga och förutsägbara ljudbild som alltid tycks återkomma när hitmakare som Max Martin och Shellback producerar musik. Det är givetvis extremt kommersiellt gångbart, hela popfabrikssoundet, men det är också så erbarmligt tråkigt och karaktärslöst. Var för sig är en del av spåren på skivan schysta, som balladerna This Love eller Clean, men för det mesta låter 1989 som en reklamradiokanal i koncentrat och det gör mig bara trött.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Finess – Allt har sitt pris

Den emotsedda EP:n rivstartar med utmärkta Dem vi är idag och fortsätter sedan med samma ambitionsnivå, men med lite växlande tematik och sound. Den här variationen kan te sig lekfull eller spretig, beroende på hur man ser det. Sett till albumet som en flytande kronologi fungerar det okej, men sett till förhållandet mellan enskilda spår, säg 100 g och Kärlek slutar alltid med bråk, känns det väl olikartat.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!