Taylor Swift - 1989

Sara Berg 00:00 31 Oct 2014

De tre sista spåren på deluxeversionen av Taylor Swifts 1989 består av ljudklipp från hennes låtskaparprocess. Hon berättar att hon aldrig jobbar utifrån ett färdigt koncept, utan att varje låt blir till lite av en slump. Så följer utkasten till det som senare blir de färdiga låtarna, i betydligt mer avskalade versioner, kompade av enbart piano eller gitarr. Plötsligt finns det en själ och en personlighet i soundet, i de råa versionerna av låtarna hörs något som skulle kunna göra Taylor Swift intressant, innan hon bakas in i samma plastiga och förutsägbara ljudbild som alltid tycks återkomma när hitmakare som Max Martin och Shellback producerar musik. Det är givetvis extremt kommersiellt gångbart, hela popfabrikssoundet, men det är också så erbarmligt tråkigt och karaktärslöst. Var för sig är en del av spåren på skivan schysta, som balladerna This Love eller Clean, men för det mesta låter 1989 som en reklamradiokanal i koncentrat och det gör mig bara trött.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Algiers - The Underside of Power

När titelspåret släptes som singel i våras blev Algiers världens just då viktigaste band. Egentligen var The Underside of Power på intet sätt nyskapande varken musikaliskt eller till sitt budskap, det var bara precis rätt precis nu.

Nick Oliveri - No Hits at All Vol.2

Att Nick Oliveri har ett intressant cv kan ingen argumentera emot, och det är också denna andra del av samlingsläpp där han gästar på sång ett intyg i sig själv på. Men som de flesta arbetsgivare förstår handlar det ofta mer om vad du gjort än var du har varit på för ställen, och det är inte som frontman och sångare Oliveri är som starkast. Dessa undanskymda spår med bland annat Turbonegro och The Dwarves är underhållande enstaka uppfriskande piller, lite sådär spexiga som Oliveri själv ter sig.