Taylor Swift - 1989

Sara Berg 00:00 31 Oct 2014

De tre sista spåren på deluxeversionen av Taylor Swifts 1989 består av ljudklipp från hennes låtskaparprocess. Hon berättar att hon aldrig jobbar utifrån ett färdigt koncept, utan att varje låt blir till lite av en slump. Så följer utkasten till det som senare blir de färdiga låtarna, i betydligt mer avskalade versioner, kompade av enbart piano eller gitarr. Plötsligt finns det en själ och en personlighet i soundet, i de råa versionerna av låtarna hörs något som skulle kunna göra Taylor Swift intressant, innan hon bakas in i samma plastiga och förutsägbara ljudbild som alltid tycks återkomma när hitmakare som Max Martin och Shellback producerar musik. Det är givetvis extremt kommersiellt gångbart, hela popfabrikssoundet, men det är också så erbarmligt tråkigt och karaktärslöst. Var för sig är en del av spåren på skivan schysta, som balladerna This Love eller Clean, men för det mesta låter 1989 som en reklamradiokanal i koncentrat och det gör mig bara trött.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Olov Antonsson — Nere och ute i AC län

Indiepop med stadsreferenser låter som ett uttjatat begrepp. Jag tittar på låtlistan och tänker “inte igen”. Bland exemplen finns Umeå, jag älskar dig men du drar bara ner mig nu, Umedalen, här kommer vi och Vykort från Nordanå. Men jag lyssnar och hamnar i en parallell värld. Jag hamnar på promenad med Olov. Han berättar historier. Historier om gammal kärlek, eländiga somrar och borttappad vänskap. Alltsammans med kvicka anekdoter. Det är också texterna och historierna som är stjärnorna på skivan.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!