Bröderna Wiklund har efter fyra tysta år dammat av Stardog och släpper härmed sin fjärde platta. Ni som minns stjärnhunden vet att det alltid handlat om hård rockmusik med gitarrerna i förgrunden och visst, det gör det även här.
I mina öron har problemet med Stardogs låtar oftast varit att de alldeles för sällan lyckats lämna något bestående intryck. Det svänger hyfsat, det är hyfsat hårt - det är med andra ord hyfsat slätstruket. Det känns trist att avfärda ett band som försöker förvalta ett musikaliskt arv som alltför få andra hårda svenska band verkar vara intresserade av i dessa stoner-/garage- och aggrotider men sanningen är att det känns som om Stardog inte riktigt vågar löpa linan fullt ut. Många av låtarna känns åtstramade, bromsade och kontrollerade i stället för lössläppta, skenande och okontrollerade, vilket tyvärr inte gagnar bandets låtar eller sound.
Om det blir någon ytterligare platta från Stardog skulle jag önska att de vågade släppa efter lite mera. Då lär det låta betydligt intressantare.
Skivbolag:
Artist:
