Det finns några få människor i världen som är födda popstjärnor, som har det i varje gest och varje andetag. Jobriath var en sådan. Men i det tidiga 70-talets New York fanns det inte plats för en drama queen som fick Bowie att blekna, och istället för champagne och odödlighet möttes hans glampop av hån och – värst av allt – ointresse. Rätt person, fel tid, fel plats.
Anders Ljung är en annan oförlöst självklar popstjärna, och den som tycker att sex månaders försening för Penthouse rock var lång tid måste jämföra det med de sex år som gått sedan förra albumet. Av den strålande internationell framtid Nöjesguiden inte var ensamma om att förutspå blev det intet den gången.
Chansen har dock inte sprungit förbi. Space Age Baby Janes hits (framför allt Whatever happened to Baby Jane?) pulveriserar ytlighetsfasaden hos The Ark, och hans syntetiska och smidiga softglampop i rakt nedstigande led från just David Bowie, och för all del Jobriath, är både bedårande och tidlös. Men är världen redo den här gången?
Skivbolag:
Artist:
