Ärkeskottarna på skivbolaget Chemikal Underground är inte mer patrioter än att de kan ha några amerikanska band på sin etikett. Ett band som onekligen känns mycket intressant är kaliforniska Radar Bros som funnits länge i USA, men varit svåra att få tag på i Europa. Radar Bros känns som värsta lo fi-mässiga hemmapularna samtidigt som de emellanåt lägger in högteknologi, som Mercury Rev eller The Flaming Lips. Det är en skum kombination som känns märkligt splittrad. Ibland känns det som om deras pengar inte räckte till experimenterande på alla låtar, medan det nästa gång kan kännas som om de egentligen inte behövde något annat än sina ofattbart vackra akustiska musikgrunder. På sina ställen, som i den utmärkta [I]Five Miles,[/I] hörs ett klart tilltalande experimenterande med kraftigt böljande synthslingor på en volym som successivt stegras. Och motsatt finns då den lågmälda musikaliska yrvakenheten som smyger sig fram mot lyssnaren och som skevar och svajar rätt rejält i sin akustiska kostym. Refrängerna fungerar däremot främst som volymhöjare av varierande styrka och mönstring av stämsångstalangen. I [I]The Pilgrim[/I] känns det nästan som om Beach Boys och Flaming Lips stötte på varandra och bestämde sig för att träna lite körsång tillsammans. Crazy? Kanske, men Radar Bros får vara galna nu när de har gjort en så oerhört vacker skiva.Skivbolag:
Artist:
