Även om de alltsom oftast har hamnat på scen tillsammans har de två systrarna från Alabama konsekvent hållit sina musikkarriärer isär. När de till slut ger ut sitt första gemensamma album känns mixen av sånger de sjöng som barn och senare favoriter som ett försiktigt test av den musikaliska hållfastheten i deras blodsband. Den visar sig mycket stark.
Deras temperament har alltid varit påfallande olika - Shelby Lynne lite mer robust och handfast och Allison Moorer elegant och mer återhållen - och det lyser igenom även här. Men vare sig de gör mer handfasta sånger som Louvin Brothers Every Time You Leave eller en återhållen tolkning av Kurt Cobains Lithium, utan de ljudligaste utbrotten men med desperationen intakt, kompletterar de varandra perfekt. De sjunger stämmor på det där otvunget självklara sättet som vi lärt oss kan bli effekten av en gemensam uppväxt av sjungande, och Is It Too Much som är den enda låt de skrivit tillsammans är också den som mest effektivt låter systrarnas röster bära och förstärka varandra.
Det samspelet gör att låtar av Waylon Jennings och The Killers fungerar sömlöst intill varandra, och det lyfter också den innerliga kärleken i Nick Caves Into My Arms på ett sätt som nästan nästan nästan överträffar originalet.
