Efter fem år var vi många som trodde att det aldrig skulle bli något mer Richmond Fontaine-album. Bandets huvudperson Willy Vlautin har funnit sin nisch som hyllad noir-författare, och när han har hittat tid för musiken har det varit i hobbykonstellationen The Delines. Men här kommer ändå ett tionde album med Richmond Fontaine, tydligt annonserat som bandets absolut sista och lika klart deras bästa.
Med sina unika litterära kvaliteter skriver Willy Vlautin vemodiga och ensamma noveller i amerikanska småstäders rännsten, där man vaknar på morgonen av att en polis talar om att man inte får blockera trappan. “This record was written for all the guys we know who have hit the wall, are about to hit the wall, or are in the middle of slamming into it", som Willy Vlautin själv uttrycker det. Men karaktärernas trasighet, miljöernas karga smutsighet och historietternas lågmälda tragedier balanseras väl av melodiernas engagerande mjukhet och de balanserade och återhållsamma anericana-arrangemangen. Three Brothers Roll into Town Och Tapped Out in Tulsa är inte bara typiska låttitlar, textteman och stämningar utan dessutom utsökta exempel på superb americana.
Som goda noveller lyckas varje sång på skivan fånga lyssnarens uppmärksamhet, och som de bästa novellerna ger varje avslutad sång en känsla av att vara färdig och utredd i sitt lilla format, men kvardröjande i stämning och eftertanke länge efteråt.
