Porches - Pool

Christoffer Reichenberg 00:00 5 Feb 2016

Karin Boye skrev att världen är drömd och att verkligheten andas tätt intill oss. Porches uppföljare till debuten från 2013 utspelar sig hela tiden i detta mellanläge. Det är drömskt men samtidigt oerhört jordnära. Det är sånger om att sitta uppe och undra om personen som du tänker på sitter och tänker tillbaka, och om kärleksscener i slowmotion. Vemodet har huvudrollen i texterna, och det spelar vackert mot ljudfonden som ena sekunden följsamt följer Aaron sång för att i nästa självständigt röra sig i en helt annan riktning och glatt balansera upp berättelsen med bubbliga electrobeats. Det går nästan att höra hur ett kassettband med 80-talsindie snurrar igång i ett pojkrum i New York, och rör sig via 90-tals-electro till lite moderna klubbbeats. Den sammansättningen av influenser är alldeles utmärkt utförd, och resultatet är små popmästerverk, perfekta och konsekventa i sin avvägning av att vara musikaliskt återblickande och samtidigt moderna.

Men det är två viktiga detaljer till som höjer skivan till ett fantastiska popalbum. Den första är Aarons partner och bandmedlem Frankie Cosmos eterisk sång och kör, som ger ett oemotståndligt magiskt skimmer till albumet. Den andra detaljen är det genialiska saxofonsolot i Shaver. Jag blev tvungen att att åka till närmsta musikaffär för att handla en mikrofon, och sedan åka hem och göra en micdrop å Porches vägnar. Därefter promenerade jag rakt ut från mitt hem och i riktning mot Manhattan för att tacka Porches för dessa tolv spår. Jag tror att skivan fortfarande kanske står och spelar på repeat därhemma, nu några dygn senare, och för mina grannars skull hoppas jag det. Det här är nämligen utan tvekan årets bästa electropop.  

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner