People Under The Stairs

12:22 21 Jun 2000
Redo för lite hardcore? OK. People Under the Stairs nya skiva inleds med ett moloket keyboard-stycke från en tolkning av Simon & Garfunkels Scarborough Fair. Det växlar sedan över till ett långsamt malande soulgroove lånat från Webster Lewis mytomspunna norska live-dubbel, inspelad på Oslos Club 7 med kompbandet The Post-Pop Space-Rock Be-bop Gospel Tabernacle Chorus and Orchestra BABY!. Du gissade det, det enda som är hardcore med People Under the Stairs är skivsamlandet. Och liksom New York-kollektivet Diggin In the Crates före dem, rappar de om det. De varvar också en del vardagshumor med smala referenser till serienummer på olika jazzbolag. 43 Labels I Like är precis vad det låter som, den absolut största excessen i skivloderi; en låt med rap som provar om det går att rimma gamla skivbolagsnamn med varandra. Ett av gruppens små signum är att låta musiken gå ett par takter med bortfiltrerad diskant, på så låg nivå att man drar upp volymreglaget för att höra något. Sedan överrumplas man helt av hur musiken tjongar i gång medan man sitter där med volymen på tio. Ett annat återkommande inslag i People Under the Stairs produktioner är att de mycket effektfullt låter delar av sången från den samplade skivan komma in och sjunga refrängen. I euforin inför duons Sverigeframträdande, samt att jag fick mitt smygexemplar av Question In the Form of An Answer nästan först av alla, har jag redan råkat utnämna People Under the Stairs till årsbästa för andra året i rad. Riktigt så bra är det nu inte. People Under the Stairs har varit så besatta av att ge världen ett ordentligt album att de gjort en skiva fylld av albumspår som saknar förra albumets strålande singelpotential. Och efter att ha gjort förra årets debut The Next Step till sin egna Mecca & The Soul Brother, gav sig People Under the Stairs på att göra en Main Ingredient. Men där Pete Rock & CL Smooth gick från sitt första inbjudande och lättillgängliga album till ett knepigare och mer tekniskt raffinerat, har People Under the Stairs inte lyckats lika bra med samma bedrift. Men du vet vad man brukar säga vad som händer om man siktar mot stjärnorna - man når i alla fall trädtopparna.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner