Moneybrother

Patrik Forshage 01:26 28 Apr 2003
[I]It's Been Hurting All the Way With You Joanna[/I] är ett sant mästerverk. Beståndsdelarna är geniala var för sig; en fantastisk ballad, en lysande refräng, slickade stråkar, en sångröst som i sig är en hyllning till Joe Strummer, sättet att sjunga varannan rad mot en fotbollskör direkt från Dexys, och en låttitel intill Morrisseys bästa. Men det som gör [I]It's Been Hurting All the Way With You Joanna[/I] till ett mästerverk är inte beståndsdelarna, utan sättet att kombinera dem på ett sätt som gör att den inte bara blir summan av sina delar utan till något oändligt större, något odödligt och evigt. [I]Reconsider Me[/I] är singeln som redan får vanligtvis sansade människor att säga upp bekantskaper efter diskussioner om den ligger närmast Kevin Rowland, Clash, Bruce Springsteen eller Mink deVille - de sistnämnda har rätt. Här är soundtracket till upplösningar av många förälskelser, långvariga och flyktiga, i sommar. När Anders Wendin, som är Moneybrother, sjunger "We're just keeping it tight, simple as that" fångar han essensen. Så tight som inledningen på debuten [I]Blood Panic[/I] är få skivor. Och det finns mer. Hetsiga [I]Positive Vibrations[/I] gör att Florence Valentin bleknar och tar pendeltåget hem igen, och poppigare [I]Stormy Weather[/I], där Anders Wendin låter som en nykter och inspirerad Paul Heaton, är en av årets bästa poplåtar alla kategorier. Så varför blir inte betyget högre? Därför att [I]Blood Panic[/I] har en annan sida, där Moneybrother och den tre man starka blåssektionen med gamla Monsterkollegan Viktor Brobacke i spetsen spelar den falsettsoul som var kul, men inte mer, på debut-EP:n förra året. Anders Wendin är mycket längre ifrån Curtis Mayfield än från sina andra förebilder, vilket gör att flera utstuderade soulförsök är lika tillkämpade som mästerverken är naturliga. Som utpräglad soulsångare ger Moneybrother oss underhållande pastischer med stråkarr och blås direkt från [I]What's Goin' On[/I], där vi vill ha mer - mycket mer - av fantastisk soulig rock.
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Beth Orton – Kidsticks

Beth Orton är en sådan där artist vars namn jag mycket väl känner till, utan att egentligen kunna räkna upp en enda av hennes låtar. Hon skapar album istället för singlar, helheter istället för beståndsdelar. På nya skivan är hon mer experimentellt elektronisk, vilket är ett lyft. Hon har annars en tendens att lätt försvinna i bruset av betydligt mer catchy musik, nu är åtminstone singeln 1973 lite popigare, liksom inledande och ganska peppiga Snow. Men även denna gång passar soundet bättre för meditationsyoga än powerwalk.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!