Redan i introt lovar Missy Elliott att [I]Miss E ...So Addictive[/I] inte kommer att vara det vanliga vi hör på radion. Sedan tröttnar hon på den softa musiken, "Man, bump this ballad shit, gimmie dat funk, sho'nuff", och sätter igång det funkigaste beat hiphopen mött sedan Paris [I]Guerrilla Funk[/I]. Skoningslösa [I]Dog in Heat[/I], med Redman och Method Man, och [I]One Minute Man[/I] tillsammans med Ludacris sätter ton och tempo direkt.
Missy Elliott och Timbaland firar snart tioårsjubileum tillsammans. Här blir Timbaland inte en inhyrd hitproducent, i stället skriver och producerar paret tätt tillsammans. "Me and Timbaland got tracks that will kill you", väser Missy i [I]Whatcha Gonna Do[/I], och till skillnad från andra kan hon backa upp ett sånt påstående.
Missy Elliotts rap är distinkt och kaxig, precis det Feven skulle vilja vara. När världen har accepterat hårda spår som Outkasts [I]Bombs Over Baghdad[/I] som möjliga hits ligger världen öppen för alla givna succéer som ryms här. [I]Scream aka Itchin'[/I] och [I]Lick Shots[/I] knockar det mesta. Just när jag är beredd att skriva att enda invändningen är att paret inte riktigt hanterar smöriga ballader kliver Ginuwine in och höjer [I]Take Away[/I] till klassikerstatus.
Egentligen är det lite orättvist att jämföra med dagens hiphop. [I]Miss E ...So Addictive[/I] tar plats bland de historiska funkalbumen. Utöver rytmernas hårdslående synkoper, blippande Kraftwerksynthar, bas och gitarr som hämtat allt från Larry Graham och Ernie Isley arbetar Missy Elliott och Timbaland med psykedeliska loopar och baklängeseffekter i beat och effekter. Resultatet blir inte retro utan hårt och hypermodernt.
All den cred Missy Elliott satte på spel med en duett med Mel B vinner hon tillbaka här. Eve och andra unga tronpretententer får finna sig i att det kommer att dröja innan det blir regimskifte. Missy Elliott och Timbaland utklassar sina samtida konkurrenter. Ska du bara köpa en hiphopskiva i år...Skivbolag:
Artist:
