Baserat på Kaleidoscope Dreams eftersmak samt de aptitretare som föregått denna uppföljare, var känslan redan innan första spåret kom igång att det kunde komma att bli en del elgitarrer. Så är också fallet. Men trots att Miguel verkar inom en genre där just gitarrerna ofta och gärna kan försummas, lyckas han faktiskt fylla ett hålrum som skapar lite balans till den allt mer likformiga populär-R&B:n. Dessutom utgör Miguels mjuka röst en härlig kontrast till de riviga riffen. Om föregående album testade gränserna för i vilken utsträckning Miguels eklektiska jag kunde ta plats, är nog Wildheart ett väl avvägt maximum.
Skivbolag:
