Macy Gray - Covered

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli 00:37 9 Apr 2012

Coverskivor är alltid mer intressanta för att de säger något om artistens musiksmak än för sina kvaliteter som album i sig. Frågan om hur relevant det är om en artist har bra smak eller inte ställs därför på sin spets i dessa sammanhang; artisten blottar strupen, och dennes musiksmak sätter gränsen för hur intressant eller bra coverskivan kan bli. Macy Gray, den råkonservativa soulrocksångerskan med den kraxiga rösten som hade en hit i slutet av 90-talet med I Try, har inte världens roligaste smak – vare sig det gäller val av låtar (Radioheads Creep, Metallicas Nothing Else Matters) eller hur musiken ska låta (trist proffsig studiorock). Det är synd att hon inte utnyttjar sin röst till att sjunga rena soullåtar – den passar verkligen inte covers av Yeah Yeah Yeahs och My Chemical Romance. En känslig tolkning av Eurythmics Here Comes the Rain Again räddar skivan från ett bottenbetyg.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Södra Sverige - Rak Kant

På Södra Sveriges andra album släpper Mattias Alkberg den renodlade rättframma punken och unnar sig lite spretighet. Så länge det i rimlig utsträckning relaterar till punk, givetvis. Det innebär ofta postpunk, flera ställen närmare bestämt en mer arty svenska postpunk som den lät för 35 år sedan, då Psynkopat, Elegi, Att Som/Unter Den Linden och Hjärnstorm letade udda uttryck strax innan elektroniska instrument blev standard i sammanhanget. Eller som The Bear Quartet kunde låta ibland, du vet. 

Ball - Ball

Det är som om dessa tre svenskar har skapat ett monster. Som alltid med monster är de svåra att handskas med, de förstör det mesta som kommer i deras väg, men de kan också ha en missförstådd sida. Ball är smutsigt, galet och så fuzzigt att du av ren skär elektrisk spänning kommer att dra ihop dig när dess vassa frekvenser sparkar mot dina trumhinnor. Det är så dränkt i effekter att de lättsmälta tongångarna kletas ned till tröga bitar. Och ibland är det okej.