Lorentz & Sakarias - Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast

Maja Bredberg 00:34 8 Nov 2012

Det går lätt att konstatera: producenten Vittorio Grasso och Lorentz & Sakarias skapar självlysande musik. Ofta känns HÄSMNSLS filmisk som Kanyes MBDTF – olika låtar blir till olika scener: något suggestivt som rör sig milslångt över stäppen i månljus, tonårens ångest och frihet på ett dött dansgolv, allsångstrall med Garbo, alltid hålla huvudet högt, kärlek oförstörbar som barndomsnostalgi, vardagskaoset, vackert klagande saxofonrap. Sakarias ord om arbetarklass och faderskap väger fint mot Lorentz kärleksbeskrivning och vokalistinsats som, förutom en fantastisk diftongkonst, även har klara unisexkvaliteter. Klarabergsviadukten i mitt hjärta, det värker av karaktärsbyggande sena nätter när staden är släckt och vemodet betryggar. Jag lyssnar och blir ledsen, lugn och lite lycklig.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Södra Sverige - Rak Kant

På Södra Sveriges andra album släpper Mattias Alkberg den renodlade rättframma punken och unnar sig lite spretighet. Så länge det i rimlig utsträckning relaterar till punk, givetvis. Det innebär ofta postpunk, flera ställen närmare bestämt en mer arty svenska postpunk som den lät för 35 år sedan, då Psynkopat, Elegi, Att Som/Unter Den Linden och Hjärnstorm letade udda uttryck strax innan elektroniska instrument blev standard i sammanhanget. Eller som The Bear Quartet kunde låta ibland, du vet.