Förrförra året släppte Kathleen Hannahs senaste konstellation, Le Tigre, en av den moderna punkens tveklöst bästa skivor. På deras nya EP förefaller de ha glömt bort hur de så nyligen övertygade oss. Kanske var LPn menad som en -- i sammanhanget -- kommersiell morot för att få upp våra ögon för vad de egentligen ville säga. Eller snarare hur de ville säga det.
Men det kan väl knappast vara fel att satsa både på melodier och politik? Budskapen fanns ju där ändå men ackompanjerade av -- och förstärkta genom -- världen bästa oss-kan-ni-inte-förtrycka-popmusik.
Den här gången vet jag inte vad som hänt med varken förpackning eller innehåll. Melodierna har tappats bort, de smarta samplingarna har blivit långrandiga och Hannahs förträffliga röst har förvandlats till den hos en skadeskjuten proggrockare. Ellr en upp-pitchad Timmy med damp i [I]South Park[/I].
Musik och produktion låter som en ihophafsad demo av ett ploj-högstadieband, svårt influerade av First Floor Power, ett talanglöst Doktor Kosmos och ett litet, litet hörn Le Tigre själva. Budskapen (destroy the right wing, en Springsteen-inspirerad hyllning till den svarte man som sköts av polisens 40 skott, politiskt engagemang får inte vara en trend, etc) skrivs onekligen med neonpenna i pannan på en den här gången -- frågan är väl bara hur lätta de är att läsa just där. Och mitt bland de nästan rakt igenom värdelösa låtarna.
Skivbolag:
Artist:
