Kleerup - Aniara

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli 00:46 9 May 2012

Kleerups soundtrack till Stockholms stadsteaters version av Harry Martinssons klassiska rymdsaga Aniara är en ganska knepig historia. Eftersom det sceniska är borta, och berättelsen redan från början är väldigt drömsk och diffus, är det helt omöjligt att hänga med i handlingen; skivan bör mer ses som en souvenir till teaterbesökarna än som ett regelrätt album. Musiken står nämligen inte riktigt på egna ben – med ett lysande undantag. I All strid om himlen förenas Helene Sjöholms muskulösa musikalmys med nobelpristagarens existentiellt laddade science fiction-poesi och Kleerups superslicka reklambyråsyntpop. Den bisarra kombinationen borde inte fungera, men gör det just här, den enda låten på skivan där det råder balans mellan de tre beståndsdelarna. I övrigt är skivans största förtjänst att den faktiskt väcker ens lust att gå till närmaste pocketaffär eller bibliotek och resa iväg med original-Aniara.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

The I Don't Cares - Wild Stab

Jag vet inte om det var förra årets vederbörligen stormiga återförening av The Replacements som tände gnistan, eller om det är föreningen med Juliana Hatfield här som väckt Paul Westerberg. Vilketdera så knäböjer jag inför det, för The I Don't Cares infriar allt vi hoppats på ända sedan de mäktiga 'Mats imploderade för 15 år sedan. Här finns plötsligt alla delar av Paul Westerbergs genialitet igen, i inspelningar som konsekvent låter liveinspelade och vi-bryr-oss-inte-spontana.

The Cult - Hidden City

Britterna har helt vuxit ur den tajta hårdrockskostymen som de peakade kommersiellt med och den gotiska postpunkens breda kavajslag har även de tonats ner. Bandets sound bottnar fortfarande i Ian Ashburys djupa Bono-aktiga ton som med en ibland nära Bowie-esque stil griper tag i lyssnaren. Att hans röst har åldrats är oundvikligt – hans dynamiska register är inte vad det en gång var, men hans vokala uttryck är fortfarande säreget poetiskt.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!