Junior Boys är några män från Kanada som stannar inne när du går ut. Och de känns som de allra bästa av de indierock-melankoliker som upptäckt maskiner och dansmusik de senaste åren. Om Postal Service lät som att de hade köpt en synt förra veckan så har Junior Boys haft sina grejer mycket längre, sen 80-talet.
De är lika mycket Hall & Oates som Depeche Mode som Talk Talk som laptopexperter, men en bra sak är att de inte är på långa vägar så menlöst poppiga som de skulle kunna vara. De tar sig friheten att göra välpolerad musik som Jeremy Greenspan sjunger som om att han har vaknat för tidigt och inte kan somna om. En liten känsla av att vara mycket obekväm, som när Richardo Villalobos kluckanden börjar kännas hotfulla efter fem minuter eller när man har en klump i magen men inte kan komma på varför. Det passar perfekt till de allra flesta av Junior Boys låtar (ännu bättre till tidigare remixar av Fennesz och Manitoba) och det passar lite sämre när de vill göra BEATS som studsar omkring så att journalister förtjust noterar Timbaland-referensen.
Det är mycket med journalister förresten. Junior Boys är ännu ett band som har kommit ur Internetvärlden, den med för många timmar framför fildelningsprogram, bloggar och diskussionsforum (precis som när Dizzee Rascal för längesen enbart var känd på det av musikskribenter proppfulla I Love Music-forumet). Ibland känns de som ett band som finns för att vi ville det så mycket, lika mycket av oss som för oss. Antingen som en bekräftelse på en prydlig rad referenser eller som en räddning för att allt det andra var så dåligt en dag, kanske båda.
Skivbolag:
Artist:
