Det är en svår uppgift att skapa intimitet musiker och lyssnare emellan med en snurrande platta som enda verktyg. Ännu svårare är det med dagens progressivt växande och anonyma streaming-knapp. Men det är en uppgift som Julie Byrne enkelt klarar av. Under den ödsliga titeln Not Even Happiness rymmer befrielsen av att musik inte behöver mer än ett par enkla medel för att räcka hela vägen hem. Där rymmer en simpel elegans, så tidlös att den känns som från en svunnen, men samtidigt futuristisk, tid. Byrne jobbar även med vackra motsägelser där ledig naturlighet förenas med genomarbetad perfektion. Och så har vi lugnet, det som infinner sig från början till slut och motbevisar allt jag tidigare trott om att ett album behöver tempovariation för att hållas intressant. Jag känner mig mer än gärna motbevisad av Julie Byrnes perfektion.
Julie Byrne — Not even happiness
Skivbolag:
Artist:
