Jonas Lundqvist var kompromisslös redan när han spelade trummor i Bad Cash Quartet. Han är lite som Göteborgsversionen av Mattias Alkberg, lika sarkastisk, cynisk och sur, lika trött på samhället och kutymen.
Han skriver punkiga texter om att vägra rätta sig i ledet, om att bryta normer och om att inte alltid försöka göra saker bättre än de är. Melodierna är övervägande gitarrtralliga och trivsamma, ibland nästan euforiska för att plötsligt brista ut i logdans och så tillbaka till melankolin och dramatiken.
Jag gillar kontrasten, mellan det skitiga och det ljuva, mellan förtvivlan och hopp och mellan lättillgängligt och krasst. Ungefär som livet självt.
Skivbolag:
Artist:
