Lionrocks debutalbum An instinct for detection är på många sätt vad The Chemical Brothers Exit planet dust kunde ha varit. Det är en riktig skiva, ett konsekvent genomfört album, med början, slut, andningspaus och klimax. Exit planet dust, å andra sidan, bestod av sex, sju helt fantastiska låtar och sedan lite småsegt utfyllnadsbjäfs vilket inte på något sätt innebär att den skulle vara sämre, bara mindre sammanhållen. Lionrock är mer eller mindre en pseudonym för kortklippte engelsmannen Justin Robertson, som under 1990-talets första år byggde upp ett rykte som en av landets främsta house-DJ's och dessutom gjorde några smått legendariska remixar för bland annat New Order, The Shamen, Björk och HappyMondays. Inspirerad av den öppensinnade danskulturen i Manchester börjadehan själv skruva ihop house-, techno- och dubtolvor. Debutsingeln innehöllen hård houselåt på a-sidan och en slö rocksteady på b-sidan, vilket ganskaväl sammanfattar Justins ideologi. Det var dock först i fjol som Lionrocksmusik började få den status den förtjänar, inte minst tack vare att kompisarna Tom och Ed från The Chemical Brothers hjälpte till med remixartitt som tätt.
An instinct for detection låter, som sagt, ganska snarlik den musik The Chemical Brothers gör. I grund och botten ligger samma hängivna passion för gamla Studio One-sjuor, Norman WhitfieldsMotown-produktioner och West Street Mobs Electric boogie. Men han inspireras förstås lika gärna av senaste Doc Scott-tolvan eller av Oasis Cum on feel the noize. Det handlar ju egentligen om samma sak, om samma tre, fyra minuter av oförställd glädje klockan tre på morgonen på någon svettig klubb i Islington. Men An instinct for detection är lika mycket en skiva man sätter på hemma när festen börjar ta slut. Den är lika delar hängmatta och dansgolv, lika delar Mo'Wax och Wall Of Sound. Låtar som Snapshot on Pollard street eller singeln Straight at yer head, där hiphop-poeten MC Buzz B gästar med soft rap och tuffa rim, målar snarare upp en bild av ett förmiddags svalt London, än av ett kokande dansgolv. An instinct for detection är det hittills bästa albumet i sin genre, men innan året är slut är jag övertygad om att den kommer att ha överträffats.Skivbolag:
Artist:
