På Gillian Welchs tredje skiva sitter hon på omslaget i en slank, blommig 40-talsklänning, som ett dokumentärt fotografi ur en skildring om vardagen i ett svunnet Amerika. Hennes bild skiljer sig markant från majoriteten av de andras. Den är helt befriad från malplacerade ZTV-cowboyhattar, tatueringar som vittnar om tidigare musik-hangups och - framför allt - Welch blandar varken in pop, indie eller punk. Det kan låta trivialt men hennes konsekvens och hennes oerhörda respekt för tidig country och bluegrass är precis vad som gör henne så angelägen. Hittills har de flesta hört henne genom soundtracket till bröderna Coens [I]O, Brother Where Art Thou[/I]. Och ärligt talat tror jag inte att hon kommer bli så mycket mer känd i framtiden.
Skivbolag:
Artist:
