Ty Segall lämnar ingen tveksamhet kring Fuzz. En fet surrig riffbetonad produkt, där begreppet powertrio talar ett tydligt språk. I sina bästa stunder drar paketet bra nära åt Black Sabbaths tungrodda sväng, medan i mer tveksamma partier irrar trion iväg på psykedeliska avfarter som verkar endast styras av improvisationens bristfälliga kompass. Debuten från 2013 höll ihop den melodiska strukturen bättre, men besatt inte lika mörka och spaceiga riff. Kanske finner en rastlös musikersjäl som Ty Segalls inte någon mening i att lägga band på sin kreativitet, men det är just vad den här 14 spår långa plattan hade behövt.
Skivbolag:
Artist:
