Fibes, Oh Fibes!

Carl Reinholdtzon Belfrage 20:13 5 Sep 2006
Jag kommer att tänka på Al Jarreau och hans ledmotiv till Moonlighting (Par i brott på svenska) när jag hör Fibes, Oh Fibes! fantastiska singel Get up. Det är samma vackra blandning av souljazz och pop. Det är daterat, urbant och ytligt, och jag ser 80-talets stora produktioner med väldigt många instrument och körer, men Fibes, Oh Fibes! nya album Emotional är mer tillbakadragen och kontrollerad än förra skivan Still Fresh. Vågar man säga mer mogen? Emotional är genomproducerad, och Gud vet att Fibes kräver sin produktion. Känslorna svallar i texterna, varje rad är som en känslomässig förlossning av Christian Olssons inre liv, och den dansanta takten kräver söta välproducerade Sade-slingor för att inte falla död till marken. Ljudbilden på Emotional är perfekt. Och vilket passande namn det är, Emotional. Du kommer att känna igen Fibes, Oh Fibes! Det är fortfarande väldigt livsbejakande. Det är fortfarande vit kyrkmusik full av hopp och glädje. En perfekt sufflé som aldrig sjunker ihop. Söt, okomplicerad och fylld av kärlek, sorg och ljus. Ibland vet man inte om det är Outkast, Luther Vandross eller Elton John man lyssnar till. Och för säkerhets skull har den bedårande Silhouette både ett Elton John-piano och en jazzklarinett. Öppningsspåret Goodbye, beloved ones är en hetsigare Prototype. Secret diamond deal (Dont give it up) är en Jackson Five-flört. Och så fungerar Emotional. Skivan är en stor kärleksförklaring till musikhistorien, låtar och artister Fibes, Oh Fibes! älskat, dansat och gråtit till. Emotional är ett stycke klassisk musikhistoria framförd och tolkad av Göteborgs mest charmanta ynglingar. Möjligen blir det för sött ibland, men då kan man vira in skivan i glad-pack, lägga i kylen och spara till senare.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner