Att lyssna på Clutch kan innebära att ens musikaliska värderingar blir utsatta för en rejäl skärskådning. Inte sällan tenderar dessa fyra amerikanska, oftast hårdrockande, galenpannorna att låta alltför crazy för att man skall kunna ta det till sig utan att skämmas. Och hur kul är lattjolajbanrock på en skala? Problemet med Clutch är bara det att man inte riktigt vet om de är dumma i huvudet eller direkt genialiska. Gränsen är som bekant hårfin, men när man mitt i en ypperligt nedstämd Black Sabbath-sävlig komposition får höra en trumpet inser man att de nog troligtvis är lätt sinnesslöa. Det här är deras tredje fullängdsplatta och precis som de två föregående finns det väldigt mycket på denna som är både ovanligt bra och stenhårt svängande, men som sagt: leklusten är lite för markant för att man reservationslöst skall ta dem till sitt hjärta. Jag minns fortfarande helst deras EP [I]Passive Restraints[/I] från 1992. Den är så hård att det mesta bleknar i jämförelse. Tyvärr har de aldrig riktigt nått upp till den standarden efteråt. Och [I]The Elephant Riders[/I] ändrar inte heller på detta faktum.
Skivbolag:
Artist:
