(Samlingsrecension med [B]Diverse artister: Super Breaks[/B])
Lenny Roberts hade en vision. Han ville göra trummorna tillgängliga för alla, det var därför han startade etiketten Streetbeat. Under 80-talets första hälft började Roberts ge ut samlingarna [I]Ultimate Breaks 'n' Beats.[/I] Det enda kravet för att en låt skulle få vara med var att den innehöll ett taktfast trumsolo eller ett barskalat rytmkomp, vida refererat till som "the breaks". Om musiken sedan var av Lafayette Afro Rock Band, eller av gitarristen Dennis Coffey spelade mindre roll. Trumman gör ingen skillnad på genre och hudfärg. Bara den går att sampla och göra hiphop av.
I vetskapen om att ingen i dag skulle vara dum nog att sampla från en samlingsskiva, ligger fokus för huvuddelen av break-samlingarna numera på att låtarna i sig ska ha kvalitéer utöver samplingspotentialen. Men trots att Super Breaks är full av klassisk funk- och soulmusik ringer samplingarna lite för tydligt för att säkra en alltigenom njutningsbar lyssning. Men förutom sönderspelade [I]What a Man[/I] av Linda Lyndell och Lowell Fulsons [I]Tramp,[/I] så har Super Breaks-samlingen ett par äss i ärmen. Den innehåller (säkert för att kursa fler skivor i England) några av de senaste årens mest intressanta bigbeats-samplingar. Främst märks Camille Yarbroughs förtrollande psykfunk [I]Take yo praise,[/I] som de flesta i dag känner som Fatboys Slims [I]Praise You.[/I]
Förra årets engelske DJ-mästare Pogo och hans snabba [I]Block Party Breaks[/I] rekommenderas särskilt alla breakdansare. Och är en bra anledning att få ge ett omnämnande till Babe Ruths [I]The Mexican,[/I] en personlig collegerock-favorit, i varje nummer av Nöjesguiden. Även om det ju är DJ Pogos känsla för bra funk som gör det, och han går lite djupare här än på vårens samling för Harmless. Aspirerande DJs borde dessutom lyssna in skivans sista spår, där DJ Pogo visar ungefär hur det kunde låta på Bronx gator i början av sjuttiotalet (såsom det också beskrivs i det utförliga texthäftet till [I]Super Breaks[/I]).
En viktig insikt är att båda samlingarna tiofaldigt tar igen det de förlorar i låtvalens exklusivitet på att de alltid kommer att höra till det heligaste hos b-boys, om inte annat så genom Lenny Roberts ande. Ta tillbaka parkerna och gatorna.
Skivbolag:
Artist:
