Club 8 brukade vara Johan Angergårds mest pålitligt popiga projekt. Medan kortlivade Pallers var svepande minimalistiskt, Eternal Death är avgrundselectro och The Legends en personlig experimentverkstad, har Club 8 alltid varit mjuk, söt, gitarrbaserad och lite sorgsen indiepop. De låtarna finns även här, i form av vackert trånande Kinky Love och nostalgiska Promises We Never Meant to Keep, bortsett från att gitarrerna är väck.
I övrigt är detta en betydligt syntigare och brusigare skiva. Movement är industriellt 80-tal, kalla beats och en kargare ton i Karolina Komstedts ljusa röst. Den förtvivlade refrängen i Jealousy Remains är en dramatisk kontrast till det i övrigt ganska återhållsamt marscherande soundet. Det är en välkommen förändring, som gärna hade fått utforskas ytterligare.
