Scritti Politti när de gjorde [I]Wood Beez (Pray Like A Aretha Franklin)[/I]. David Sylvian när han lade nästan svarta rytmer som grund till [I]Brilliant Trees[/I].
Stevie Wonder när han satte sig vid elpianot och skrev [I]Music of My Mind[/I]. Det verkar minst sagt övermaga att använda sådana referenser vid en recension av en svensk debutskiva en debut av en 20-åring - men Christian Walz är den sortens talang. En talang av den sort det inte dyker upp många per decennium. Christian Walz har en unik röst. Den sortens ytterst sällsynta soulröst som inte bara låter imponerande utan verkligen är unik som ett fingeravtryck. En röst som får en att lystra till och skär rakt igenom mediabruset.
Christian Walz har även lika mycket soul i sina händer. Hans händer leker med elpianot, hans kompositioner glimrar som kalejdoskop.
Det enda som ibland saknas är ett tydligare fokus. Precis som många andra i den unga svenska soulmaffian har Christian Walz ibland en tendens att, åtminstone i min smak, finputsa detaljer i stället för att sikta rakt mot solar plexus. Det blir för duktigt, för intrikat. Några stunder här hamnar farligt nära musikermusik. Men när han lyckas skriva ett helt album med låtar lika distinkta som den sublima [I]Lovin' Is All Right[/I] , så blir Christian Walz något riktigt stort. Redan nu knackar han Jamiroquai på axeln.
Skivbolag:
Artist:
