Efter typ 1 000 uppskjutningar är svenska Messhuggahs nya platta ute till sist. Vad som orsakat förseningarna har jag ingen aning om, men jag misstäker att de har filat på såväl arrangemangen som produktionen ända in i sista skälvande minuten innan definitiv deadline. Meshuggah har tidigare betraktats som något av föregångare i metalvärlden med sina progressiva, supertekniska toner. Jag har aldrig varit något stort fan av dem då jag tyckt att deras musik varit alltför klinisk, könlös och statisk med sitt tokriffande och alla dessa oändliga taktbyten. Det har inte funnits något kött helt enkelt. Frågan Vem gillar egentligen Meshuggah? har dykt upp i mitt huvud flera gånger när bandet kommit på tal. Egentligen har jag inte fått något bra svar på det, men jag misstänker att de ses som ett mer vuxet och "svårare" band i alternativa metall-kretsar. Dylika omdömen är som bekant något som bör få en att dra öronen till sig. Och nog gör jag det när jag lyssnar på [I]Chaosphere[/I]. Visst, de är säkert helt grymma på sina respektive instrument (det låter som om musiken de spelar är supersvår) men det berör mig inte ett skit. Släpp de värsta pretentionerna nästa gång och spela mer med själen än med hjärnan, det är nog en förutsättning för fortsatt existens. Marknaden för tekniskt komplicerad metal känns rätt marginell just nu.
Skivbolag:
Artist:
