När det ryktades om att det numera kultförklarade 70-tals bandet Slapp Happy efter 22 års tystnad plötsligt skulle komma med en ny skiva, greps jag, som Slapp Happy-fan, inte bara av förväntan utan också av en viss oro; det klassiska dilemmat när man inte vill att sina gamla idoler ska framstå som patetiska.Slapp Happy består av engelsmannen Anthony Moore, amerikanen Peter Blegvad och karismatiska tyska sångerskan Dagmar Krause. Under första hälften av sjuttiotalet spelade de in fyra skivor, bl a tillsammans med avantgardistiska tyska krautrocklegenderna Faust och Henry Cow. Bland dem kan [I]Sort Of[/I] och [I]Casablanca Moon[/I] idag närmast räknas som klassiker. Musiken var naiv och romantisk varietéinspirerad pop och skivorna sålde på sin tid inte i några mängder. Idag är det nog många som känner till Slapp Happy främst genom de covers som har gjorts på många av gruppens låtar, som tex Mazzy Stars och Pale Saints versioner av [I]Blue Flower[/I].Efter intensiv övertalning av Geoff Travis (grundaren av Rough Trade och Banana records) kommer nu skivan [I]Ca Va[/I]. Redan efter öppningsspåret [I]Scarred for life[/I] kan jag känna mig lugn. Det låter fortfarande som Slapp Happy, fast inte i nittiotalstappning utan snarare som om det var inspelat på åttiotalet. Det spretiga och aviga sound som tidigare karaktäriserade deras musik är borta, vilket känns ganska naturligt med tanke på att medlemmarna i gruppen nu är runt femtio och kanske inte lika revoltsugna längre. Kvar är Dagmars märkliga och kameleontiska röst som ibland låter som Tori Amos och bitvis påminner om Lena Karlsson i Komeda.Med [I]Ca Va[/I] har Slapp Happy fortfarande hedern i behåll. Det är också en skiva som för första gången i gruppens historia skulle kunna nå ut till en större och bredare publik än den trogna skaran fans som troligen kommer att köpa skivan ändå .
Skivbolag:
Artist:
