Blondie - Pollinator

Patrik Forshage 00:00 17 Mar 2017

I Already Naked träffar den 72-årige Debbie Harry fortfarande nästan samma toner som när hon var ung, men ändå är något fel. Hon låter stel och odynamisk, lite för långsam och därmed ett ögonblick sen i fraseringen. Där skulle det vara lätt att landa i snabba slutsatser om att det återuppstådda Blondie med god marginal passerat sitt bäst-före-datum. Men det är ett antagande som är uppåt väggarna. 

Tillsammans med Chris Stein och Clem Burke samt ett knippe nykomlingar undanröjer hon omedelbart sådana funderingar upp med intensiv popdisco i Fun, där Dave Sitek från TV On The Radio hjälper till att bygga en spänstig korsning av New Wave och Bee Gees. Innan man ens hinner reagera bidrar sedan Johnny Marr med en lika vital upptempolåt i My Monster

Samma hastighet håller det hårda Joan Jett-samarbetet Doom or Destiny, och gästparaden fortsätter med Sia som skrivit Best Day Ever, där Nick Valensi från The Strokes spelar gitarr. Gravity är den låt som Charli XCX bidrar till knytkalaset med, och tillsammans med Rapture-ättlingen Long Time i samarbete med Blood Orange är det skivans enskilt vassaste stund.

Lekfulla Love Level kombinerar inslag av barnramsa, rappande, friskt latinoblås och elektroniskt experimenterande i en och samma poplåt, och till slut känns det nästan lite för utstuderat hitvänligt i lämpligt betitlade Too Much. Åtminstone tills man drar sig till minnes att den sortens oblyga hyperkommersiella inviter alltid varit ett av Blondies mest framgångsrika förföringsknep och låter sig charmeras. 

När vi har blivit så avtrubbade av skivbolagens lätt desperata försök att återlansera alla återförenade veteraner med påståenden om att de skulle vara tillbaka i storhetstidens form är det lätt att bli avtrubbad. Men Pollinator är trots alla sina namnkunniga bidragsgivare ett omisskännligt Blondie-album, och det pryder tveklöst sin plats intill Eat to the Beat och AutoAmerican.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Södra Sverige - Rak Kant

På Södra Sveriges andra album släpper Mattias Alkberg den renodlade rättframma punken och unnar sig lite spretighet. Så länge det i rimlig utsträckning relaterar till punk, givetvis. Det innebär ofta postpunk, flera ställen närmare bestämt en mer arty svenska postpunk som den lät för 35 år sedan, då Psynkopat, Elegi, Att Som/Unter Den Linden och Hjärnstorm letade udda uttryck strax innan elektroniska instrument blev standard i sammanhanget. Eller som The Bear Quartet kunde låta ibland, du vet. 

Ball - Ball

Det är som om dessa tre svenskar har skapat ett monster. Som alltid med monster är de svåra att handskas med, de förstör det mesta som kommer i deras väg, men de kan också ha en missförstådd sida. Ball är smutsigt, galet och så fuzzigt att du av ren skär elektrisk spänning kommer att dra ihop dig när dess vassa frekvenser sparkar mot dina trumhinnor. Det är så dränkt i effekter att de lättsmälta tongångarna kletas ned till tröga bitar. Och ibland är det okej.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!