Aye Nako gör punk som sammanflätas med garagerockens främsta signum. Musiken bär inte på några överraskningar och är allt det som en förväntar sig; rafflande gitarrer, skräniga mikrofoner och dämpad sång som inte följer några som helst regler.
Men Aye Nako gör även queerpunk. Fokuset i deras texter diskuterar hur det är att vara queer, trans och svart i ett oroligt och orättvist Amerika. Hur ofta förekommer det i dagens musikbransch? Sisådär aldrig. Det är en representation som länge har behövts, inte minst inom bandets egen genre, och Aye Nako blir en röst för alla de som råkat illa ut till följd av normer och oskrivna regler. [
Jade Payne och Mars Dixons ömmande historier förstärks genom den omtanke som pendlar mellan de två frontfigurerna. Hur de ger rum till varandras erfarenheter och svärtor, hur de räcker över strålkastaren till den andre och skapar ett samtal låtarna emellan. Musiken må inte vara banbrytande, men Aye Nakos vision är det.
