CRB har sett ut sin utländska favoritskiva. Det handlar om två talangfulla ynglingar som, med hjälp av stråkar och symfonier, svävar över allt och alla just nu.
Vad hade hänt om Noel Gallagher hoppat av Oasis efter (What’s the Story) Morning Glory? och istället gått ihop med, låt oss säga, Richard Ashcroft? Hans bankkonto hade tappat ett antal miljoner, men han hade undvikit rollen som sorglig föredetting utan ära och skapat pop bättre än det förkastliga han och Liam producerade efter album två. Arctic Monkeys Alex Turner och The Rascals Miles Kanes valde denna väg med projektet The Last Shadow Puppets, den mest intressanta av pop just nu. Förutom The Courteeners och Joel Alme då. Samtliga utmärks av en Scott Walker-fascination.
The age of understatement präglas av en pretentiös atmosfäriskt och symfoniskt ljudbild som blandas med minimalistiskt iskalla gitarrer och vass sång. Det är där attraktion hittas. Standing next to me, Only the truth och The Chamber är självklara klassiker.
