Musikaliskt har Anna von Hausswolff alltid rört sig i kyrkomiljö. Från debutskivans titel Singing From the Grave till det sakrala soundet och begravningstemat på Ceremony och så vidare till det senaste albumet The Miraculous. Här har hon skalat av nästan alla popinslag och istället maxat den droniga ljudbilden. Flera låtar är över åtta minuter långa, de långsamma och högtidliga orgeltonerna är genomgående, själv sjunger hon ödesmättat och emellanåt nästan besatt.
Detta är inte en lättillgänglig skiva för ren nöjeslyssning, den kräver mer tid och koncentration än så. Här handlar det snarare om konstmusik, om att lyssna fokuserat på en berättelse om en magisk plats. Först har jag svårt för bruset, sedan hör jag nyanserna, dolda bakom tjocka ljudlager. Det skälvande titelspåret skapar en känsla av att befinna sig i en pampig katedral, The Hope Only of Empty Men tycks nästan plågsam att sjunga, medan Evocation bara är vacker, storslagen och svävande.
