Eller The Karaoke Generation. Det hade egentligen varit en mer relevant titel. För det är precis vad det här handlar om. Slutresultatet av at även den tredje generationen efter Abba har ställt sig framför spegeln, med hopprep som mikrofoner, och börjat mima till Björn & Bennys briljanta poplåtar. Det vore lätt att avfärda A-Teens som ett cyniskt skivbolagskoncept, men det blir svårt när man hör hur bra det faktiskt låter. Med en smart uppdaterad produktion, och entusiastiska röster som uppenbart verkligen älskar de låtar de sjunger, är det inte så konstigt att A-Teens blivit årets framgångsrika popgrupp i Sverige.
Mycket talar även för att A-Teens även kan göra vad Ace of Base och Roxette misslyckats med på sina senaste skivor; göra om samma bravad utomlands.Synd bara att de inte vågat riskera lite mer vad det gäller låtvalet. Avelva spår är det bara ett, Our Last Summer, som inte varit en singellåtmed Abba. Just Our Last Summer, en bortglömd pärla plockad från albumet Super Trouper , framstår också som skivans höjdpunkt. Om de hade dammat av flera sådana icke-sönderspelade låtar, som till exempel When I Kissed The Teacher och Hey, Hey Helen, hade detta album även kunnat attrahera en publik över 13 år.
