Foto: Jakob Kaae
För varje rätt du äter på Bon Bon stoppar servitrisen en liten kula av glas i bordets skål. Antalet kulor multipliceras därefter med 45, man lägger till kostnaden för dryck och vips har du totalnotan för hela sällskapet. Mycket enkelt och väldigt trevligt.
Men Bon Bons serveringsform är inte direkt unik. Att kypare bär runt käk i form av smårätter och man väljer vad man vill stoppa i sig florerar både här och var på diverse tapasrestauranger och Rodizios. Men att dessa miniatyrportioner håller så pass hög klass som Bon Bon är däremot inte alls vanligt. Redan efter ett tretal rätter bestående av råbiff, kalvbräss med anklever och kungskrabba börjar vi ana vartåt det barkar, och resten av sittningen lutar vi oss bara förnöjt tillbaka. Efter 14 rätter får vi emellertid, på grund av mättnadskänsla, säga stopp, och vi får se oss slagna då rekordet tydligen ligger på alla 22.
Det finns förvisso en mindre fast meny också på en griffeltavla på väggen om man vill ha något att tugga på mellan pekningarna. Men denna känns i sammanhanget överflödig då serveringarna avlöser varandra högfrekvent. Till alla dessa delikatesser provar man sig med fördel igenom restaurangens välsorterade dryckesutbud, framför allt på ölfronten. Ett gäng spännande lager, stout och veteöl pockar på uppmärksamhet. Bland dessa utmärker sig den isländska Freyja vars smak dröjer sig kvar i gommen. Se dock till att ta den senare sittningen då de två timmarna man har på sig under den tidigare är i stressigaste laget. Under vårt besök kom det dessutom in uppskattningsvis tio sällskap och frågade efter bord så se till att boka i god tid innan.
Att äta ute ska vara lika mycket en upplevelse som en väg till mättnad, vilket Bon Bon uppmärksammar på allra trevligaste sätt. Och vad du än gör, missa inte de drickbara desserterna, åtminstone inte om du gillar Black Russian med espresso.
