Namu

Förväntningarna på Namu var höga redan i april när vi först hörde att Jennie Walldén, vinnare av Sveriges Mästerkock 2013, skulle öppna restaurang vid Lilla Torg. De sänktes inte direkt när det sedan också stod klart att det skulle bli koreanskt på menyn, men med lokala råvaror och nyskapande grepp.

 

När vi anländer till Namu tas vi emot av Walldén själv, och hon följer oss till vårt bord där vi får menyn förklarad för oss. Under middagen ser vi henne lite här och var i lokalen, hon går runt och pratar med gäster, ser till så att alla har det bra och koordinerar sin personal. Vi får veta att menyn mestår av mellanrätter (109-165 kr) som man gärna kan dela på kring bordet om vill. Vissa av rätterna är skapta för två (195-295 kr). Utöver det finns några sidorätter kallade Banchan (20-30 kr), som agerar tillbehör till den övriga maten.

 

Vid bordsbokningen kan man välja mellan att sitta med uppsikt över det öppna köket, i matsalen, eller på en upphöjd yta i lokalen där gästerna sitter på kuddar på golvet vid låga bord. Vi gör ett aktivt val att inte välja, och hamnar i golvsittarsektionen. Det är mysigt. Stämningen i matsalen är mer minglig och livlig, där vi sitter är det lugnare och något mer avslappnat. I alla fall tills det börjar värka i stela leder någonstans efter fjärde rätten, och i vår sjuttioåriga bordsgrannes fall ganska omgående.

 

Vi inleder med koreansk oxtartar, som är underbar i sina milda smaker med fint skuret päron och den kontrasterande kryddiga gochujangkrämen. Även den stekta kimchin är en liten studie i perfekta avvägningar, med lågtempererad krämig äggula och rättens verkliga stjärna, nämligen rotsellerin som bakats i ugn över natten. I bibimbapen (som går att få med entrecote i bulgogi-stil eller tofu) finner vi ett hopplock av picklade grönsaker och ris tillsammans med Namus egna bibimbapsås och ännu en lågtempad äggula. Det är en bibimbap i högsta klass, men när man som vi beställt in samtliga sidorätter blir det onödig upprepning, då bibimbapen innehåller just dessa. Gao Bao är ångade bröd med långbakad sidfläsk och hoisinsås. Inte så fantasifullt, fortfarande mycket gott. I och med den sista rätten, som är en frasig kyckling med gochujangsås och jordnötter tänkt att delas på två personer, bekräftas vår känsla av att matupplevelsen gick snabbt och bestämt uppåt, för att sedan stagnera i en lunk där vi inte längre får prova nya smaker och inte längre överraskas som i början.

 

Efter två mellanrätter per person och en att dela på är vi mer än mätta. Det är trots vissa fallgropar en genomtänkt koreansk restaurang med mycket hjärta och hög nivå. Namu har infriat våra förhoppningar om att fylla just det tomrummet i Malmös krogliv.