Foto: Thomas Wal
Bakom Skanstorget låg restaurang Sarajevo i många år, det var nästan alltid stängt och osade penningtvätt lång väg. Här har det nu öppnat ett nytt populärt hak.
Vi är flera sällskap som väntar utanför redan innan restaurangen slagit upp portarna för kvällen. ”Vi har haft i princip fullsatt varje dag sen vi öppnade för en dryg månad sen” berättar servitrisen som vant portionerar ut sällskapen i lokalen. Väggarna är målade i glada pastellfärger och av klientelet att döma känns det som stans samtliga reklamare hänger på Mexikanska Monarkin.
Menyn erbjuder olika ingångar: tacos, mexikansk husman, soppa och så vidare. Vi delar på ett par tacos, med sidorätter och några goda öl. Vi får in guacamolen omgående, vi lyxade till det och kör varianten med granatäpplekärnor. Det är en standardguaca, inte dålig men inte jättespännande. Tacosarna som kommer i omgångar om två per sort börjar serveras, först är det pescado, fisktaco med coleslaw och chipotlesalsa. Smaken är frasig och god, fiskbitarna kunde dock varit mindre för tuggorna blir lite stora. Nästa variant är oxkinden, som fått koka länge, köttet faller isär på ett behagligt sätt och smaken är brutal. Men så kommer den godaste tacon, flanksteken. Små naggande köttbitar rejält kryddade.
Tillbehören är många och roliga, vi satsar på frijoles, svartabönröra, och rajas poblanos. Bönorna är krämiga och härliga, men rajas poblanos, blandade grönsaker täckta med smält ost, smakar som en nödlösning någon fattig student hittat på.
Det största problemet är den lite flashiga känslan, taco är inte flashigt. Efter åtskilliga besök i Mexiko vet vi att tacos bäst äts stående i ett gathörn tillsammans med andra flanörer. Här på Mexikanska Monarkin är maten verkligen helt okej, men vi vill bli pepprade av smaker och så blev det inte.
När vi lämnar restaurangen är den fullsatt trots att det är tidigt en regnig tisdag. Någonting rätt gör de ändå.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2015.
