Bistro Boheme
Esplanaden 8, Kbh, +45 7022 0870
Den franska mattraditionen är rotad i sig själv, till skillnad från den skandinaviska som ständigt, tillsammans med bönder och åkrar, söker efter sin smak. Ömsom på engelska, ömsom på den danska jag lärt mig av Ernst- Hugo beställer jag in förrätter. Fatet med ostron ackompanjeras av en hemmagjord ketchup, väl balanserad och rik på pepparrot. Även om jag inte förstår syftet, då den tar över råvaran totalt. Ostron trivs, precis som ärekränkta män, bäst i ensamhet — och då gärna dränkta i vitt vin. En Staub-gryta i miniatyr, består till hälften av sniglar i tomatfond med mandlar och örter samt till hälften av vitlök. De hedonistiska utflykterna lugnar och man saknar nästan den täta cigarrettröken som är det enda som kan skapa det perfekt dimmade ljuset.
De små grytorna fortsätter att omfamna och värma de smakkoncentrat som fått koka sedan de öppnade för lunch, kanske sedan igår. Lammgrytan är nästan klyschigt rustik och serveras med ett tungt potatismos som binds samman med en sås på citron och timjan.
Kalvtartaren med klassiska tillbehör serveras med potatischips, en sallad och grovt hyvlad, om än inlagd, tryffel. Portionen är vulgär och halva mitt kött lämnas åt barnen i Afrika. Vinlistan är bra, den saknar monster som brukar ge budgetvalen en smak av ångest och den som vill kan få bra viner på glas i vinoteket.
Man inser förnöjt att det är en mandag aften, en fylld lokal och det är svårt att inte använda A- ordet när man sitter i en bistromiljö omhöljd av frankofil memorabilia. Höstvindarna förbistrar förbipasserande kinder på Esplananden utanför och snart står vi där och betraktar personalen när de plockar ihop stolarna på uteserveringen för säsongens sista gång. 400 kronor för 2 rätter, för vad som faktiskt är bondmat, husman, känns nästan ok. Men sen är det också den danska bourgeoisien som följer oss ut i kylan. En ensam dam leds ut av sin servitör. I hennes leende ser man att hon minns när hon älskade passionerat med en målare i sitt tjugotals Paris, ett Paris där hon träffade Hemingway, där hon fotograferades av Brassaï och där hon fick en skiss av Nils von Dardel. När hon graciöst tänder sin cigarett inför mig och min vän, insuper hon återigen likgiltigheten hon lärt sig att leva med. Och vi förstår varför det varit så varmt där inne. Öppet:mån-lör Lunch 11.30-16.00, Middag 17.30–22.30
Esplanaden 8, Kbh, +45 7022 0870
Den franska mattraditionen är rotad i sig själv, till skillnad från den skandinaviska som ständigt, tillsammans med bönder och åkrar, söker efter sin smak. Ömsom på engelska, ömsom på den danska jag lärt mig av Ernst- Hugo beställer jag in förrätter. Fatet med ostron ackompanjeras av en hemmagjord ketchup, väl balanserad och rik på pepparrot. Även om jag inte förstår syftet, då den tar över råvaran totalt. Ostron trivs, precis som ärekränkta män, bäst i ensamhet — och då gärna dränkta i vitt vin. En Staub-gryta i miniatyr, består till hälften av sniglar i tomatfond med mandlar och örter samt till hälften av vitlök. De hedonistiska utflykterna lugnar och man saknar nästan den täta cigarrettröken som är det enda som kan skapa det perfekt dimmade ljuset.
De små grytorna fortsätter att omfamna och värma de smakkoncentrat som fått koka sedan de öppnade för lunch, kanske sedan igår. Lammgrytan är nästan klyschigt rustik och serveras med ett tungt potatismos som binds samman med en sås på citron och timjan.
Kalvtartaren med klassiska tillbehör serveras med potatischips, en sallad och grovt hyvlad, om än inlagd, tryffel. Portionen är vulgär och halva mitt kött lämnas åt barnen i Afrika. Vinlistan är bra, den saknar monster som brukar ge budgetvalen en smak av ångest och den som vill kan få bra viner på glas i vinoteket.
Man inser förnöjt att det är en mandag aften, en fylld lokal och det är svårt att inte använda A- ordet när man sitter i en bistromiljö omhöljd av frankofil memorabilia. Höstvindarna förbistrar förbipasserande kinder på Esplananden utanför och snart står vi där och betraktar personalen när de plockar ihop stolarna på uteserveringen för säsongens sista gång. 400 kronor för 2 rätter, för vad som faktiskt är bondmat, husman, känns nästan ok. Men sen är det också den danska bourgeoisien som följer oss ut i kylan. En ensam dam leds ut av sin servitör. I hennes leende ser man att hon minns när hon älskade passionerat med en målare i sitt tjugotals Paris, ett Paris där hon träffade Hemingway, där hon fotograferades av Brassaï och där hon fick en skiss av Nils von Dardel. När hon graciöst tänder sin cigarett inför mig och min vän, insuper hon återigen likgiltigheten hon lärt sig att leva med. Och vi förstår varför det varit så varmt där inne. Öppet:mån-lör Lunch 11.30-16.00, Middag 17.30–22.30
Stad:
Lokal:
