Berätta för din arbetskamrat, käresta eller granne att filmen som hon/han just skall gå och titta på till stor del är "filmad teater" -- varpå vederbörande kvickt bestämmer sig för att under två timmar hellre titta på en stillbild av Gösta Bohman."Filmad teater" har blivit ett skällsord i branschen. Med viss rätt, visar det sig.99 teaterbesök utav 100 är ju som bekant rejält misslyckade, medan det där Ett Hundrade kan bli besöket som förändrar ditt liv. Och jag lovar er: den föreställningen kan man både filma för duken eller burken, ja man kan visa den som svarta suddiga stillbilder på väggen där hemma utan att tappa i styrka.
Vanja på 42:a gatan blev Louis Malles sista film. Det är en värdig avslutning. Malle var under 30 år en av Europas mest intressanta regissörer.Och, som sagt, Vanja på 42:a gatan ger definitivt begreppet "filmad teater" ett nytt ansikte.Teaterregissören André Gregory (som skrev, och spelade med i, Malle-filmen Min middag med André) samlade i slutet av 80-talet en grupp skådespelare för att närmast som ett hobby-projekt repetera Tjechov-klassikern Onkel Vanja. Hösten 1991 bjöd man in vänner och intresserade att titta på resultatet. Man spelade i kläderna man kom och gick i, publiken satt på scen, rummet bestod i stort av några stolar och bord.Häng kvar -- det är inte lika fullt förfärligt teaterpretentiöst som det låter.1994 drog Gregory och Louis Malle in i en gammal sliten teaterlokal, New Amsterdam på 42:a gatan i New York, man samlade sina trupper och sköt hela pjäsen/filmen på två veckor. Resultatet är enastående.
Tjechovs text, i bearbetning av David Mamet, är fortfarande ultra-modern. Skådespelarna så lysande att vartenda hårstrå på kroppen titt som tätt står i stram givakt. Wallace Shawn som Vanja är ett livs levande mirakel. Ja, det får för övrigt gå för hela besättningen. Bländande. Briljant. Magnifikt. Här bevisas det med eftertryck att de amerikanska skådespelarna inte står långt efter de brittiska -- om de bara ges möjligheter att också på duk få visa upp sina färdigheter.
Vad som inte är Tjechov är en kort prolog när ensemblen samlas, en matrast i mitten och en närmast stum epilog efter föreställningen. Övergången från prologen till själva pjäsen är till exempel en av de vackraste man någonsin skådat. Det här är Stort; det är spännande, engagerande, komiskt och tragiskt. Sedan kan vi kalla det för vad vi vill, vad som känns bäst för stunden: film, teater, filmad teater -- teatrad film.Kan vi få se 35 000 besökare på Vanja på 42:a gatan? Tack.Vanya on 42nd Street
Skådespelare:
Regi:
