Man kan komma och gå lite som man vill i Stomp the Yard. Oavsett om det rör sig om cheerleading, karate eller underground sewer skating följer alla dylika underdogfilmer ungefär samma mönster. I Stomp the Yard är gamet militaristisk synkroniserad dans, stepping, en poppis sysselsättning främst bland afroamerikanska fratboys (grekiska bokstäver, matchande collegetröjor, vuxensmisk, hela den grejen) samt Janet Jackson cirka 1989. Det handlar om en dansrebell vars bror mördas av onda dansrivaler. Han skickas till sina släktingar för att shejpa upp sig och börja college. Där finns en flicka. Där finns flickans pojkvän. Klasskillnader. Dansa för sin heder. Att växa som människa. Det hela är ganska fånigt och extremt formulaiskt. Dansen som är Stomp the Yards USP förmedlas inte särskilt väl genom det luddiga kamerarbetet och med tanke på hur oinspirerat historien berättas stör det mig att den tar sig själv på så stort allvar. Bring it On har ju en bitivs urfestlig dialog. Och Karate Kid har ju en kille utklädd till en dusch. Stomp the Yard har collegekillar som dansar i takt och en massa trötta tempoeffekter. Om du tycker att det är kul kan du ju gå och se den.Skådespelare:
Regi:
