Life in a Fishbowl

Agnes Lindström 09:00 25 Jun 2015

I ett regnblåsigt Reykjavik sammanflätas tre liv. Eik (Hera Hilmar) är en ung ensamstående mamma som måste dryga ut förskolelärarlönen genom att prostituera sig. Móri (Þorsteinn Bachmann) är en alkoholiserad poet som pendlar mellan att sitta på parkbänkar, berätta rövarhistorier och skriva högklassig prosa. Sölvi (Thor Kristjansson) är en före detta fotbollsspelare och numera finansman, vars goda hjärta kanske inte räcker för att stå emot den kalla bankvärlden. Alla lever de olika former av dubbelliv som verkar spinna iväg i nedåtgående spiraler. Deras livshistorier vävs ihop i en berättelse som kretsar mycket kring pengar, både vad en tvingas göra i brist på dem och vad en kan tänka sig att göra för att bli rik.

Ledtrådarna som hjälper oss att förstå karaktärernas liv är små och portioneras ut i långsam takt. Pusselbitarna faller sakta på plats, men det är inte förrän i filmens slut som allting blir tydligt. Berättartekniken gör filmen spännande, hemlighetsfull, men också lite svårbegriplip. Ibland svårt att se skillnad på tillbakablickar och nutid, vilket blir onödigt förvirrande. Vissa saker förblir oförklarade. Det ter sig inte helt självklart varför unga, vackra Eik tar kontakt med fullgubbe-Móri och utvecklar en flirtig vänskap med honom. Bristen på information får bitar av berättelsen att kännas lite tomma.

Men med det sagt är Life in a Fishbowl, Islands Oscarsbidrag 2015, ändå en gripande film. Framför allt Hilmar och Bachmann gör fina insatser med otrolig närvaro. Filmens 130 minuter tillåter ordentlig karaktärsutveckling, och filmen behåller sin dragningskraft i stort sett ända in i slutscenen. 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Fler filmrecensioner